Mord i Nyköping
I morse klockan halv nio blev en man kallblodigt nerskjuten med två skott från en hagelbössa, rätt i huvudet. Mitt på perrongen på Nyköpings järnvägsstation, precis när tåget från stockholm stannat och släppt av passagerarna. En kille jag träffade idag som jobbar på tingsrätten berättade att de inte är så många som pendlar från Stockholm till Nyköping varje dag, så han kände igen offret. Han befann sig kanske trettio meter från själva skottlossningen, men några kollegor till honom hade stått bara ett fåtal meter ifrån och sett det, som enligt dem var rena avrättningen.
Tydligen kände gärningsmannen och offret varandra och de hade åkt på tåget båda två. Alltså måste killen som sköt honom ha rest hela vägen från Stockholm och kanske innan det in till Stockholms C med ett laddat hagelgevär i väskan eller innanför jackan. Fan vad läskigt.
Det spelar ingen roll hur mycket skit som händer i världen och hur mycket de krigar i Irak, Sudan och Sri Lanka. Man blir ändå så chockad när något sånt här händer i “lilla trygga” Nyköping. När man ser bilder på poliser som går runt på perrongen i Nyköping och läser om folket som sprang i panik ner i gångtunneln och vidare ut till taxibilarna. Läs om allt i sn, expressen och aftonbladet.
Ja visst blir man berörd när våldet kommer närmare. På platser man känner till och själv brukar vara ibland. Träffade också en person som pendlar från Stockholm till Nyköping. Men just idag var vi i Katrineholm så han åkte direkt dit med tåget. Hade väl annars varit med på samma tåg. Jag hörde om mordet i bilradion
under lunchen så jag berättade om det för honom efter lunch och
sa till honom att han haft tur som rest till K-holm idag. Han blev märkbart tagen av nyheten. Kollegor och reskamrater kunde ju ha berörts av händelsen. Ångrade nästan att jag berättade för honom innan man visste mer.
Comment by Pappa Anders — 14 February , 2007 @ 19:12
Jag fick idag veta att gärningsmannen är en person jag är bekant med från mitt jobb. Det känns fruktansvärt svårt att ta till sig att någon man haft omkring sig i ett antal år kan träda över en gräns - och faktiskt ta en annan människas liv. Man kan inte tro att det är sant.
Comment by Anna — 20 February , 2007 @ 19:27