Hopp och förtvivlan
Jag slängs mellan hopp och förtvivlan, jag tror något är klart, men jag fastnar i detaljer och fylls av ångest för att hinna, trots att jag har haft flera veckor på mig att ta tag i saker. Magen vrider sig och jag skulle kunna kräkas. Sen löser jag problemet och lutar mig tillbaka, bara för att inse att nästa moment har kört ihop sig…
Varför kan inte saker bara gå smidigt? Varför kan inte lite att göra, vara lagom ibland. Varför måste jag slängas mellan hopp och förtvivlan?
Jag känner stressen och förtvivlan, men hoppet finns bara inte!! ska flytta hem o köpa en bonngård
Comment by simon — 5 March , 2007 @ 5:57
Det låter underbart, ska vi bilda ett hippiekollektiv?
Comment by Axel — 5 March , 2007 @ 14:45
JAAA vi kan bo i min källare!!!! då slipper jag jobba och kan vara fattigt lycklig, så som mina föräldrar var en gång i tiden =) kramiz
Comment by simon — 5 March , 2007 @ 21:32